SANDRA SVENSSON

 

När tyngden av det hjärta som en gång lättade av tanken av en ny dag, idag känns som en sjunkande sten. En långsamt sjunkande sten som snart kväver mig. Ikväll är värre än vanligt. Jag vågade aldrig riktigt tro på det livet, men ändå slog det mig hårdare än någonsin när jag väl insåg att det aldrig skulle få bli så. Känner mig både dum och lurad av mig själv. Jag skulle inte låtit mig gå så långt, jag vet hur det slutar. Det blir alltid så. Och nu är det som det är. Jag står upp och  ler, men inte från hjärtat... 

Tar en paus ifrån livet. Och kommer åter när jag är redo att göra det till vad det än gång var.