Orolig för mitt hjärta
INu kommer ett långt inlägg om finaste vovveI
Mest för att imorgon ska jag och mamma åka till Norsholms djursjukhus med Troja.. För några veckor sedan så upptäckte vi att Troja började kissa väldigt ofta, och länge, fast utan att något egentligen kom ut (okej, sorry för infon) men ialf, och märkte att någonting var galet. Så mamma var hos veterinären för ca 2 veckor sedan och gjorde ett ultraljud på urinblåsan där de såg att någon främmande ansamling/knöl satt fast i själva urinblåsan. Vi fick då en remiss in till ett djursjukhus för att göra en kontraströntgen för att se lite närmare på vad den här ansamlingen kan vara, veterinärerna på stationen här nere kunde inte säga vad det var, så förhoppningsvis får vi svar imorgon.. Och jag är livrädd, tänk om det är cancer? Den tanken har gnagt i mitt huvud sen jag fick reda på att hon hade någon i urinblåsan.. Vet att man inte ska tro stenhårt på en tanke - det är ungefär som när man googlar en vanlig förkylningssympton och det första som kommer upp är att man lider av obotlig cancer och bara har 2 veckor kvar att leva.. = Fullständigt livsfarligt. Men jag kan ändå inte slå bort tanken att det är det, för vad skulle det annars vara?!
Åh. Min fina lilla Troja, som inte är purung längre, men ändå så pigg och go. Känns ändå skönt att hon själv inte visar något symptom i smärta för det som är inuti, förutom avikelsen från det normala som blir på kisspromenaderna. - Så vi ska som sagt åka till Norsholm imorgon, och jag ville skriva om det här innan vi får någon dom, i vilken form det än blir. Vill inte ta det här efteråt om det värsta tänkbara inträffar. Vet att det låter hemskt, men Troja är världens finaste, och som från början är tänkt till Min egen. Även om jag var ung och naiv och inte tog det där ansvaret med promenader på mornar och kvällar som jag lovade mamma när vi fick hem henne, så har hon ändå sin plats närmast mitt hjärta! Gose, vi hoppas att det går vår väg imorgon!♡
Mest för att imorgon ska jag och mamma åka till Norsholms djursjukhus med Troja.. För några veckor sedan så upptäckte vi att Troja började kissa väldigt ofta, och länge, fast utan att något egentligen kom ut (okej, sorry för infon) men ialf, och märkte att någonting var galet. Så mamma var hos veterinären för ca 2 veckor sedan och gjorde ett ultraljud på urinblåsan där de såg att någon främmande ansamling/knöl satt fast i själva urinblåsan. Vi fick då en remiss in till ett djursjukhus för att göra en kontraströntgen för att se lite närmare på vad den här ansamlingen kan vara, veterinärerna på stationen här nere kunde inte säga vad det var, så förhoppningsvis får vi svar imorgon.. Och jag är livrädd, tänk om det är cancer? Den tanken har gnagt i mitt huvud sen jag fick reda på att hon hade någon i urinblåsan.. Vet att man inte ska tro stenhårt på en tanke - det är ungefär som när man googlar en vanlig förkylningssympton och det första som kommer upp är att man lider av obotlig cancer och bara har 2 veckor kvar att leva.. = Fullständigt livsfarligt. Men jag kan ändå inte slå bort tanken att det är det, för vad skulle det annars vara?!
Åh. Min fina lilla Troja, som inte är purung längre, men ändå så pigg och go. Känns ändå skönt att hon själv inte visar något symptom i smärta för det som är inuti, förutom avikelsen från det normala som blir på kisspromenaderna. - Så vi ska som sagt åka till Norsholm imorgon, och jag ville skriva om det här innan vi får någon dom, i vilken form det än blir. Vill inte ta det här efteråt om det värsta tänkbara inträffar. Vet att det låter hemskt, men Troja är världens finaste, och som från början är tänkt till Min egen. Även om jag var ung och naiv och inte tog det där ansvaret med promenader på mornar och kvällar som jag lovade mamma när vi fick hem henne, så har hon ändå sin plats närmast mitt hjärta! Gose, vi hoppas att det går vår väg imorgon!♡
♡